Sissarens Hassel Hagdahl. Foto: Åsa Söderberg.

Spännande resa mot Skogsbrandhund
Med en liten spaniel i sin hand går ofta funderingarna alltid kring hur man sysselsätter stimulerar och tränar för att de skall få maximalt utlopp för sin vilja att vara till lags, arbeta och använda alla sina sinnen. Att jaga är och har varit otroligt roligt och ger möjlighet till många variationer både på träning och utmaningar.
Jag närde dock en dröm om att kunna hitta något som gav både mig och hundarna ett utbyte främst under de delar av året när man inte kan eller får jaga. Om det kunde förenas med nytta var det förstås ett extra plus!

2018 kom en grupp duktiga hundmänniskor i Jönköping av en tillfällighet i kontakt med arbetet kring de stora skogsbränderna som pågick. Problemet de stötte på, var den stora spridning skogsbränderna kan få ,om eftersläckningen inte varit tillräcklig för att förhindra att små glödhärdar plötsligt möts av en vindpust som flyttar gnistor till nya eller faktiskt också redan avbrända områden som hunnit bli brännbara igen i den uthålliga torkan. De små glödhärdar som fortfarande ryker kan i stort sett hittas av människor. Men minst lika många kan ha slutat ryka, men glöder sakta vidare under till exempel rotvältor, myrstackar eller i extra tjocka humuslager. 

Någon kläckte idéen att det där borde man träna en hund på. Sagt och gjort. Kyllesjö hund med Malin Kyllesjö i spetsen drog tillsammans med duktig jakthundstränare, sökhundsspecialist från militären, veterinär och sveriges stora auktoritet på skogsbränder skapade en plan för hur en sådan hund skulle kunna utbildas och drog därefter ihop 6 stycken ekipage som skulle bli startgruppen. 

En omfattande, men fantastiskt spännande utbildning 

I år är vi första gruppen som går den ”färdiga” utbildningen och vår grupp består av, Labrador retriever, Flatcoated retriever, Herdehund, Borderterrier och Weimaran och Jaktcockern Sissarens Hassel Hagdahl. En härlig mix av olika rasers specialitéer. Min ambition var först att genomföra utbildningen med två hundar, men den äldsta visade sig snart ha alltför inrotat beteende i fråga om sök och att han skulle apportera det han letade upp. Så det blev ynglingen, Sissarens Hassel Hagdahl som i sin ungdomliga iver att lära tog till sig budskapet om markering på nolltid. Vi har under våren tränat markering in absurdum. Allt ifrån stora doftbitar ner till små bitar, mindre än ett russin. En magisk insikt om hundarnas ofantliga kapacitet med sina nosar. När markeringarna satt, så gick vi över till själva doftämnet. 
Detta var först skrämmande för Hassel. Många försök och uppmuntran krävdes för att han skulle våga närma sig. Vilket ju är helt naturligt. Är man en klok hund skall man sky allt som kan förknippas med eld, men här gällde det att övertyga honom om det positiva.
Mycket lek, beröm och glada tillrop när han gick ett steg närmare för varje gång resulterade plötsligt i att han blev kavat och villigt markerade tydligt på nära håll. Nu älskar han det!

Vi som hundförare har utbildats i allt ifrån hur man tar om hand sårskador och brännsår hos hundarna, hur man tolkar uttorkning och överhettning man också hur man skall utrusta sig för att klara detta i fält. Vi har studerat brandförlopp, olika bränsletyper i skogen och hur väder, vind och typografi påverkar sättet att jobba. Säkerhetstänkande och policy vid ankomst vid brand. Hur ett eftersläckningsarbete går till, och hur vi, när hundarna finner glöd skall agera och hantera släckningen av glödhärden. I samband med sökträningen har vi också haft mycket teori kring hur man tränar, löser problem och hur dofter uppstår, förändras och påverkas.

Nu har vi gjort slutproven för att kunna gå vidare till skarpt läge och slutlig certifiering. Ett teoriprov för oss, samt lydnads och stadgeprov för hundarna och slutligen dofttest för att hundarna som skall visa att den kan hitta och markera doftämnet även med störningsdofter. Både Hassel och matte blev godkända på proven och nu ser vi fram emot att få göra slutexamen, som vi förstås hoppas skall kunna ske utan att stora skogsbränder skall drabba skogsbruket igen. Men ekipagen som är klara har verkligen blivit uppskattade ute på bränderna och ekipagen kommer därför definitivt kunna göra skillnad när och om det uppstår nya skogsbränder.

Åsa Söderberg